Jag ber om ursäkt
Nu är det inte många läsare kvar på min blogg då jag inte uppdaterat, såklart är jag inte förvånad. Känner mig dock lite skyldig som lovar om och om igen att blogga då vissa faktist vill att jag ska fortsätta men..
Sanningen är att jag är inte på topp just nu. Tänker inte göra det till en bibel men jag mår helt enkelt inte superbra. Jag gråter, jag är förvirrad och jag är stressad. Jag vet inte vad jag ska göra, när och hur. Jag vet inte längre vilka jag har då det känns som om alla som sagt att dom älskar mig drar. Jag känner dagligen depression (nej jag är inte diagnotiserad), ånger, panik, ilska och tonvis med stress. Inget speciellt har hänt, det är mitt vardagsliv som tynger ned mig. Allt jag tänker är att jag duger inte, vad kommer dom tycka, vad ska jag göra, jag måste bli bäst och jag står bara i vägen. Jag kan aldrig bara skita i allt och vara glad med mig själv. Förhoppningsvis så är detta bara under en period, men just nu orkar jag helt enkelt inte mer. Den största anledningen till mitt besvär är nog skolan. Det är en lång historia haha, men jag har en fet fucking lust att slå varenda jävla lärare i ansiktet och be dom hålla käften. Jag håller allt inom mig för jag är en märklig varelse, alla mina tankar är fel. Jag vill helt enkelt inte störa men även är jag rädd för vad jag ska få höra av personen jag berättar till, eller att den inte förstår mig. Just nu känner jag att denna värld är ingen plats för mig, men det går över typ. :) Jag vill inte att någon ska tro att jag har gått och blivit självmordsbenägen. Jag är fortfarande samma glada och idiotiska Daphne, jag är bara sjukt jävla trött på allt som har med min vardag att göra och alla människor runt omkring mig.
Just nu har jag tappat min lust för sso, men den kommer tillbaka. Har endast 32 skoldagar kvar till sommarlov så jag kommer antagligen börja blogga lite innan sommar. Var inte orolig över att missa något, kommer skriva i global så fort jag är redo att börja igen. :)
PÖÖÖÖÖZZ OCH KRAM
/ DAF