Något dagens tjejer, eller främst tjejer iaf, verkar ha problem med enligt mig är självförtroende. Dom kallar sig själva fula, gash min näsa är så stor, sminkar sig som fan osv. Lägger ut bilder på instagram där dom putar med allt dom har och höjer ögonbrynen. Är detta dagens skönhet?
RIKTIG skönhet är närmare glömt bort nuförtiden. Hur många dagar har egentligen gått utan att jag sett en tjej med massa mascara, ditmålade ögonbryn och som putar med läppar o röv och värsta urringad tröja. Det är sånt killar bryr sig om nu för tiden. Brösten, sminket och röven. Innan ni börjar tro det så nej, jag tycker inte det är något fel med det, faktum är att jag fullständigt skiter i om någon vill raka bort sina ögonbryn och måla dit dom i form av en sperm cell vid 13 års ålder. Vill man det så GÖR DET, eran personliga frihet. Men mesta dagens ungdomar handlar om att vara fin på utsidan och visa sin rang. Det jag hatar med det här är att dom mesta skiter i sig själva, dom ba yolo, men vad händer med yolo när du är 25? Föreställ dig ditt liv då. Röka o dricka? Av med oskulden vid 14 års ålder? Hängt med fel folk och hamnat illa till? Blivit våldtagen pga att du varit ute sent och skitit i vad föräldrarna sagt? Kanske steril? Förstört ditt face av allt smink och rakat bort dina ögonbryn? Dagar av att sitta o tänka varför man inte tänkte längre, varför man inte lyssnade på vad mamma o pappa sa.
Det värsta med detta är att, hur mycket dagens ungdomar än strävar efter att få det där perfekta utseendet och beach body så blir dom aldrig riktigt nöjda. Tänk själv, hur många har du inte sett som är typ 12 och ser ut som 16? Hur många 13 åringar som piercar sin navel och tatuerar brynen? Hur många 14 åringar som ligger runt? Hur många 15 åringar som lägger skolan åt sidan och spenderar den bästa delen av livet åt att bli beroende av alkohol, cigg och sex?
Stora frågan med mitt inlägg är, VARFÖR kallar man sig själv ful efter all denna ånger & kamp som samhällets unga utsätts för nu för tiden?
Tänk nu. Vad tjänar man egentligen av att kalla sig själv eller någon annan för ful? Blir du coolare, smartare, trevligare eller främst vackrare? Man behöver inte blåsa ut någons ljus för att få sitt att lysa starkare. Det man utsätter sig själv för när man står framför spegeln med U-formade ögonbryn är mobbning mot sig själv. Det är inte okej att kalla sig själv för ful, trots att man tror det.
Vikt, utseende och former. Varför är det viktigt? Föreställ dig att jag är jag, och bredvid mig står två vänner vid namn Felicia och Jenny. Felicia har en tjock kropp. Jenny har smal kropp.
Till Jenny säger jag att hon är smal. "Tack" svarar hon och blir glad. Då frågar Felicia mig att vara ärlig om vad jag tycker om hennes kropp. Smal eller tjock? Du är tjock. Vad händer då? Givetvis blir hon ledsen, även om det var sanningen eller inte.
Det jag undrat tusen gånger förut och än idag grubblar över är varför i helvete någon blir ledsen av att bli kallad tjock? Är samhället så pass kåta på beach body så att dom glömmer att man är lika vacker oavsett storlek? Jag hatar hur samhället ser. Ett bra samhälle ska vara inspirationer åt unga flickor, inte få dom att må dåligt och trycka i dom massa falskheter om att smalt är snyggt och börja träna 6 månader innan sommaren - INGEN vill kasta bort sin barndom, tro mig jag ångrar. Inspirera barnen istället. Lär dom älska livet och sig själva, för livet blir bara kortare & kortare och en dag kommer du vara 65 år, sitta i din fåtölj och tänka varför du inte tog vara på ditt liv.
När man kallar någon för tjock - ska inte det tas som en komplimang, precis som att bli kallad smal? Man är för fan lika vacker även om man är tjock eller överviktig. Ditt värde höjs inte av att följa det andra gör och göra dig själv olycklig. Det viktiga är att du trivs i huden du lever i! Gillar du att vara smal, gillar du att vara tjock, eller gillar du att ha lite mer kurvor så fuck det dom andra säger. Gör som du vill älskling! Det är din kropp och ditt liv, ta inte åt dig av det andra säger, för att vara unik är alltid vackrare än ett perfekt utseende. Säger någon att du har stor näsa, små bröst eller tjock kropp så le stort och säg tack, vänd dig om och gå därifrån så att dom kan ha en good look av din snygga röv. Tacka Gud för att han gett dig en plats på jorden och ta vara på den.
Jag vill sluta med att berätta om mig irl. Jag heter Neda, fyller 13 år den 29 september och bor i stockholm. Älskar att hjälpa andra mer än något annat.
Tusentals gånger har jag ställt mig framför spegeln och kallat mig själv för ful. Hatat det jag sett. Det gör jag fortfarande, men jag vet själv att jag tjänar inget på det och det går inte att bli vackrare än att vara unik. Det vet jag, och jag jobbar på det. Kan berätta om hur jag ser ut.
Mitt hår är nästan till rumpan och mörkbrunt, vågigt men jag plattar det. Mina ögon är bruna, mörka breda ögonbryn, långa täta fransar men som försvunnit efter all mascara, liten näsa med stor nästipp, födelsemärke på ena kinden, runt ansikte, skönhetsprick vid munnen, små breda läppar, smal kropp men lite knubbiga lår. Detta är jag. Jag är tacksam över att jag är frisk och hel, jag har inga sjukdomar och mår bra. Att inte vara perfekt är knappast ett problem i jämförelse med dom som har mentala sjukdomar, andra sjukdomar, sitter i rullstol, är blinda, är döva, är överviktiga, förlorat ett ben m.m.
Avslutar med att säga, lyssna på vad era föräldrar säger dom vet vad dom snackar om. Gör inte vardagen svårare för dom, för dom kommer inte stå vid din sida förevigt. Förstör inte erat liv, satsa på skolan, träffa vänner och älska huden du är i. Le för du är vacker hur du än är. Du är vacker med smink och utan, tjock som smal, sjuk som frisk. Älska dig själv och ditt liv babe, det kommer inte tillbaka!
